Jag vet vad jag måste göra..
Men det är svårt, och egentligen vill jag inte.
Det sägs att hoppet är det sista som lämnar en.
Och nu har det lämnat mig...
Sorgligt att säga, men tyvärr är det så.
Allt har en gräns.
Ibland måste man inse att saker kanske inte kan bli bättre än vad dom är...
Och på något sätt acceptera det, hur ledsamt det än är.
Och hur ont det än gör.
det går inte att leva i lala land och blunda för allt.
Fast jag skulle vilja de ibland!
Allt skulle vara så mycket lättare då.
Jag önskade, jag hoppades och jag trodde!
Men känns som att jag har fått mig en riktigt bitchslap alltså!
Jag känner mig dum, lurad, blåögd, sårad, besviken, ja you name it!
Typ alla negativa känslor som finns!
Och vet inte hur jag ska hantera det!
Känns som att jag håller på att bli psykisk sjuk deluxe!
Det kommer bli bättre, det är ju standard frasen man får höra från vänner och så.
Men det känns inte som det!
Det känns som att hela min värld går under!!
fast jag VET att den inte gör det, och ATT det kommer BLI bättre!
Måste bara ta steget!
Gränsen mellan att hata och älska är hårfin!
Det har jag märkt nu...
Ibland måste man släppa, även fast att man inte vill...
